Tre stupade i Afghanistan.

Alldeles nyss fick jag reda på att tre av dem som ingår i den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan stupat i en eldstrid. Två av dem var officerare, den siste en lokal tolk.

Det är oerhört tråkigt när sådant här händer. Mina tankar går till de stupade, deras familjer och kamrater. En av de stupade, Lt. Gunnar Andersson, kände jag igen ifrån värnplikten, då han var befäl på en av de andra plutonerna på skvadronen. De gånger jag själv var i kontakt med honom kan räknas på handens ena fingrar, men det intrycket jag fick av honom då var mycket gott.

Jag hoppas att den här tragiska händelsen inte gör att politikerna får kalla fötter och drar sig ur insatsen, för i så fall har Gunnar och alla andra offer i Afghanistan, militära såväl som civila, dött för ingenting. Att dra sig ur nu och låta rövarband och talibaner återigen plåga befolkningen obehindrat efter denna utdragna och tragiska konflikt vore en skam och ett svek av omänskliga proportioner.


Basker av.